Kort historik

Flera kvarn- och kraftverksägare hade länge irriterats över länsstyrelsens dåvarande fiskerikonsulents egenmäktiga agerande. Tisdagen den 13 december 1994 kallade initiativtagarna Jan-Åke Jacobson, Vessigebro, och Lars Gunnesson, Laholm, intresserade kvarn- och kraftverksägare till ett första möte på Ekholmens Värdshus i Vessigebro. Avsikten var att bilda en förening för Hallands kraftverksägare m.fl. Ett 40-tal personer hade hörsammat inbjudan. En interimsstyrelse valdes och den kallade till konstituerande möte på Ekoholmens Värdshus den 17 november 1994.

Den första styrelsen fick följande sammansättning:
Jan-Åke Jacobson, ordförande
Ulf Nilsson, sekreterare
Bengt Johansson, kassör
Lars Gunnesson, ledamot
Per Reimertz, ledamot

Föreningens namn blev Hallands Vattenkraftförening med säte i Vessigebro och med uppgift att bevaka medlemmarnas intressen gentemot myndigheter och motstående intressen. Samtidigt utgör föreningens medlemmar tillsammans ett viktigt kontaktnät för olika frågor av teknisk karaktär. Föreningen är självständig men ansluten till Svensk Vattenkraftförening – SVAF.

Hallands Vattenkraftförening har för närvarande ca 80 medlemmar och vi kan notera att tillväxten av medlemmar de 10 senaste åren varit mycket god – vi ha ökat från 35 till 80 medlemmar.

Styrelsen har möten två till tre gånger om året. Mötena har alternerat hos respektive styrelseledamot och hållits under trivsamma former. Föreningen håller årsmöte i mitten av mars; då har gästföreläsare inbjudits. Föreläsningarna har varit skiftande t.ex. fiskodling, fiskevård, dammsäkerhet, kraftverkshistoria, elpriser, styrautomatik m.m. Våra studiebesök på olika kraftstationer i Halland har varit välbesökta och omfattat anläggningar på några få kW till stora verk på åtskilliga MW.

En av de största frågorna för alla kraftverksägare är förstås ekonomin. Under föreningens tjugoåriga existens, har turbulens om elpriset varit ett ständigt samtalsämne på våra möten. Fram till omregleringen 1966 fungerade ersättningssystemet relativt bra. Då sänktes elpriserna, men i gengäld fick vi ”nioöringen” vilken gällde fram till maj 2003. Den ersattes då med elcertifikaten, vilka under åren har gett högre ersättning än vad vi hade vågat hoppas på. Elcertifikaten gällde fram till och med 2012, därefter fasades merparten av de småskaliga vattenkraftverken ut ur systemet. För att få en ny tilldelningsperiod på 15 år krävs omfattande renoveringar/ombyggnationer i kraftverken, varför det sedan 2013-01-01 endast är ett fåtal Halländska kraftverk som innehar rätten att erhålla elcertifikat för sin produktion.

Länsstyrelsen i Halland har löst in fallrätterna vid två kraftstationer i Himleån och låtit riva ut dammarna – utan föregående miljödom! Länsstyrelsens inköp av kraftstationen vid Lia (med avsikten att även där riva dammen) har inte gått enligt planerna – dammen är fortfarande intakt. Länsstyrelsen har de senaste åren uppmanat ett antal kraftstationsägare att söka domar för att få fortsätta med verksamheten.

Flera av våra kraftstationer har åtskilliga år på nacken, men är fortfarande i drift. Bevarandet av dessa stationer, ofta från början av förra seklet, är utan tvekan en kulturgärning i det tysta som är värd både respekt och uppskattning. Den senare delen tycker man nog att staten kunde skött bättre. Regeringen har under senare år höjt fastighetsskatten på våra kraftstationer med flerfaldigt belopp. Vi borde likställas med vindkraften, som har sluppit höjning av fastighetsskatten. En viktig sak som bör framhävas är att våra kraftverksdammar även fungerar som kvävefällor utan kostnad för stat och kommun.

Under den tid som föreningen funnits har vi samlat på oss en värdefull kunskap inom vattenjuridik, men även på det tekniska planet står vi väl rustade. Styrelsen svarar gärna på frågor rörande vattenkraft och angränsande problem.

Hallands Vattenkraftförening står idag starkt och vi vet att elenergi alltid kommer att behövas. Vi ser därför framtiden an med stor optimism.

Styrelsen för
Hallands Vattenkraftförening